Relationell pedagogik på fyra nivåer
(Referat från boken Om relationell pedagogik av Jonas Aspelin & Sven Persson, Gleerups förlag, 2011)
1) Pedagogiska möten:
På en elementär nivå står relationell pedagogik för pedagogiska möten mellan två parter, till exempel läraren och eleven, där den förra parten understödjer den andras mänskliga mognad. Läraren och eleven är delaktiga i en ömsesidig process. Det betydelsefulla inträffar i en gemensam sfär. Läraren upplever från elevens sida av relationen och svarar an på ett sätt som är produktivt. Eleven erkänns sådan han/hon är i denna stund och ges samtidigt en vink om varthän hon bör gå. Läraren skapar inte sådana möten. Läraren kan och bör verka för att de möjliggörs men det väsentliga inslaget är oförutsägbart. Var och en som förverkligar sådana möten är också relationella pedagoger i denna mening. Den här formen av pedagogik är inneboende i utbildning. Uttryckt ur den vuxnes synvinkel handlar det om ett förhållningssätt i pedagogisk praxis.
2) Pedagogiska tillvägagångssätt
På en andra nivå står relationell pedagogik för pedagogiska tillvägagångssätt med det huvudsakliga syftet att stimulera elevers lärande genom deltagande i relationella processer. Till denna nivå hör också handlingar som syftar till att skapa en kommunikativ kontext som är fruktbar för lärande. För lärarens del innefattar tillvägagångssättet direkt undervisning men också andra uppgifter, såsom mentorssamtal, utvecklingssamtal och elevvårdande aktiviteter. Läraren agerar målmedvetet och verkar för att relationer mellan honom/henne och eleven, mellan elev och kunskapsstoff, mellan elever samt mellan eleven och andra partners (från det lokala till det globala planet) är meningsskapande. Kort sagt handlar det om att utveckla kunskaper i och genom interaktion (snarare än att se på kunskap som något som antingen överförs från en part till en annan eller växer fram inom separata individer). I likhet med den första nivån men till skillnad från den tredje är denna form av relationell pedagogik direkt knuten till arbetet med eleverna.
3) Pedagogisk rörelse
På en tredje nivå ses relationell pedagogik som beteckning på en pedagogisk rörelse, verksam inom alla sammanhang där man på ett organiserat sätt verkar för utbildning i vilken relationer värdesätts. Med uttrycket ”rörelse” avses således en formaliserad verksamhet för förverkligande av den relationella pedagogikens ideal och målsättningar. I många skolor – i arbetslag och andra kollegiala sammanhang liksom på ledningsnivå – sker en mer systematisk samverkan som mer eller mindre explicit bygger på relationellt tänkande. Den pedagogiska rörelsen antar många olika former och utvecklas på skilda sätt. Dess stomme utgörs av sociala sammankomster där professionella samtal kring skolan som mötesplats förs och hålls levande. Sådana sammankomster kan leda till skolutveckling och i förlängningen också till strukturella förändringar.
4) Pedagogisk teori
På en fjärde nivå står relationell pedagogik för en diskurs om utbildning och en teori, dvs. ett system av logiskt sammanbundna begrepp vilka appliceras på barns och ungas fostran och kunskapsutveckling. Relationell pedagogik kan i denna bemärkelse också beskrivas som en aspekt på- eller en föreställning om utbildning. Vad diskursen i första hand bidrar med är att synliggöra, analysera och diskutera innebörder i sådana händelser och praktiker som omnämndes under de tre andra punkterna, men den bidrar också till att uppmärksamma förhållandet mellan dessa och andra analysnivåer. Relationell pedagogik utgör ett forskningsfält som växer såväl nationellt som internationellt. Vanliga internationella beteckningar är relational education, relational pedagogy och the pedagogy of relation.
